Snapchats onda sida

 

Samhället förändras. Likaså vi. Mot det bättre…? Eller?

Jag har under den senaste tiden noterat något som i mina ögon är förskräckligt, ofattbart och bortom dess like. Det gör ont i min själ när jag drömmer mig bort. Till år 2030, en värld där känslor gått bort. Att vara fysiskt social finns inte längre på kartan. För varför ska man gå några steg för att träffa en kompis? Då man istället kan skicka en “snap”.

De kallar appen för Snapchat. Jag kallar den för “boven”. För den snor mina vänner och förstör fina minnen. Ens liv ska speglas i en “my story” och allt “roligt” som händer ska fångas på klipp. Fina ögonblick glöms att beskådas, då prioritering nummer ett är att fånga det på klipp.

En liten snabb förklaring för den äldre generationen: Snapchat är en slag social media där man kan skicka videos och foto till ens kompisar. Ifall man vill att alla ens vänner ska se de man filmat/fotat lägger man ut det på “my story”. Man kan även få “dagar”, vilket innebär att man har snapchattat flera dagar i rad. Något som enligt mig har gått över styr.

Snapchat som var menat att vara det “nya” sociala har blivit motsatsen. Att föra en dialog med en vän på snap är idag som att prata med en vägg. I mitt umgänge har det gått för långt. Jag kan ha skickat något väldigt personligt, känslosamt och långt. Tillbaka får man då en svart bild med ingen text, utan endast en emoji.

Varje dag skickas och levereras flera svarta bilder på snapchat. Utan någon text eller någonting. Ifall man har tur kan man få en selfie. Men att prata och kommunicera  förekommer sällan. Allt detta för att behålla “dagarna”. Jag själv bombas av flera svarta bilder varje dag. Det jag då gör är att skicka tillbaka en selfie med följande text: “Godmorgon på dig med. 😉 Läget?”. Men får jag någon respons? Icke. Möjligtvis en svart bild några timmar därefter med tummen upp. Men det är allt. Trevligt.

Låt oss inte glömma det här med “my story”. Även om en “my story” ser perfekt ut så kan livet vara långt ifrån det. Jag har varit med om detta flera gånger. Att jag ska träffa en kompis och fika på ett café. Istället för att säga hej tar hen ett foto på en och lägger ut på “my story”… Trevligt att träffa dig med…

Varför skriver jag då detta? Jo. För jag är trött på alla dessa robot konversationer. Jag har fått nog. Jag vill för någon gångs skull kunna umgås med en kompis utan att mobilen blir upptryckt i ansiktet. Jag vill prata, umgås och skratta tills tårarna kommer. Jag kan inte vara den enda? Låt oss lägga snapchat åt sidan och glömma dessa “dagar” och “my storyn”. För när strömmen har gått och mobilen är död, hade det inte varit gött med en äkta vän?

 

 

Annonser